Cirkusdefinitionscirkusen

Länkar till poddar, rapporter och info om plattformsavhopp.

Så var det ett nytt år som om möjligt börjar ännu skevare än det förra slutade. Hur kan jag inleda ett nyhetsbrev om samtida cirkus utan att nämna Trump-anhängarnas intågande in i Kapitolium för några dagar sedan? Överallt har jag hört folk prata om att det var rena cirkusen. Senast var nog igår på Alex & Sigges podcast. Där Sigge Eklund såg faran i det signalvärde cirkusen i Kapitolium kunde få. Nu kan alla ensamma isolerade cirkusaktivister få vatten på sin kvarn. Det går att göra cirkus överallt! Världen kommer inte att vara sig lik igen. Nu blir det Cirkus Cirkörs julfest i varenda parlamentsbyggnad varje dag framöver. Nu inser dårarna tillslut att de kan organisera sig fysiskt och inte bara på cirkus-flashback/reddit/m.m.

Vad är cirkus?

Jag fick en förfrågan om att delta som röst inom cirkusen som en del av det interregionala treåriga samarbetsprojektet Cirkusflätan som har sitt första möte den 20:e januari på temat “Vad är cirkus?” med Region Stockholm Dans Cirkus som värd. Om definitionen av cirkus är förknippat med hur allmänheten använder ordet i samtiden är cirkusartister antagligen iklädda björnpälsar, utsända av “Q” (som är hemligare än topphemligt) och virala på sociala medier. Samtidigt bör åtminstone vi som har andra konnotationer till begreppet cirkus ta det lugnt och se att cirkus både kan betyda cirkus och cirkus. Det är lätt att trassla in sig i definitionsfrågan.

Detta blir tydligt när jag lyssnar på jonglörerna Jay Gilligan och Erik Åbergs podcast Object Episodes - presenterad av IJA (International Juggler’s Association) - vars sista avsnitt sändes nyligen. Det är en 13 timmars diskussion som i mångt och mycket kretsar kring definitionen av jonglering.

Episod 1 av Object Episodes

Detta tretton timmar långa samtal om definitionen av jonglering vecklar också ut problemet med att finna gemensamma definitioner över huvudtaget. Kontentan är ungefär att om det bara fanns aktiva deltagare inom jongleringsgemenskapen som bryr sig om definitionen av vad de ägnar sitt liv åt, och kan tänka sig att diskutera det, vore det möjligt att prata om jonglering på ett konstruktivt sätt. Vilket det inte är nu.

Är jonglering att det finns ett mer objekt än antal händer som manipuleras samtidigt?

Är det att manipulera objekt i tid och rum?

Innebär inte det att bilkörning och att gå med skor är jonglering?

Så fortsätter det.

Värt att påpeka är att detta långa samtal endast rör jongleringen! Cirkus omfattar så mycket mer. Säkert en pod på 500 timmar. Cirkus förknippas med åtminstone ett tiotal till discipliner och varje disciplin är sin egen praktik som ofta har en egen subkultur som inte förknippar sig själva som cirkusutövare. Är jonglering cirkus? Är fasadklättring cirkus? Är Burning-Man-inspirerade grottfolkskostymer med vikingatouch cirkuskostymer per definition? Det är inte lätt att reda ut alla frågetecken. Jag gjorde ett halvdant försök i en krönika i Teaterförbundets tidning Scen & Film nr 5 2019.


Cirkusdefinitionscirkusen

När jag bjuds in till olika sammanhang för att prata om cirkus brukar jag plocka citat primärt från bidragsgivare, cirkusarrangörer och en och annan cirkusartist som publicerat texter i ämnet. Det finns betydligt fler källor än nedan men de ger en inblick i cirkusdefinitionscirkusen.

Kulturrådet skriver i Professionell samtida cirkus: en kartläggning :

»Det finns ingen entydig eller vedertagen definition av samtida cirkus: begreppet utvecklas parallellt med konstformen. Bland de personer som vi har intervjuat under arbetet med denna rapport fanns ingen enighet om en definition.

Personligen minns jag mina första möten med definitionscirkusen genom tv-sändningar av intervjuer kring Cirkörs föreställningar i slutet av 90-talet. Där beskrevs begreppet nycirkus som Cirkus utan pudlar och paljetter med rock n’ roll, skateboard och en röd tråd. (En parafras från en fiktiv intervju). Den definitionen rör ju snarare just den nycirkusföreställningens väsen än cirkuspraktikens generellt.

I boken An Introduction to contemporary circus definierar teatervetaren och kulturchefen Tomi Purovaara samtida cirkus:

»En scenkonst där instrumentet för konstnärligt uttryck är kroppens exakta rörelse, som bygger på cirkusteknik och kombineras med föremål eller instrument från en cirkusdisciplin. Inom ramen för samhällets politiska och kulturella strukturer arbetar cirkusartisten i relation till cirkushistorien och annan konst, scenrummet och åskådaren.

Producenten och kulturstrategen Lina B. Frank beskriver i Kartläggning 2018 - Professionell Samtida Cirkus i Skåne begreppet cirkus såhär:

»Inom cirkusen talar vi ofta om traditionell cirkus, nycirkus och samtida cirkus. Ibland även modern cirkus. Traditionell cirkus är 250 år gammal och är den samtida cirkusens ursprung. När gemene person tänker på ‘cirkus’ är det ofta traditionell cirkus med bilden av cirkustältet, clowner och exotiska djur som dyker upp.
Sedan tidigt 1980-tal har cirkuskonsten utvecklats med högt tempo i olika delar av världen och i allt större grad sammankopplats med scenkonst. För uppdraget har det varit nödvändigt att definiera vad som menas med samtida cirkus, inom ramen av kartläggningen.

För att reda ut begreppet samtida cirkus behöver vi börja med begreppet samtida. Samtida konst rör samtiden. Precis som traditionell konst rör traditionen. När cirkuskonsten började utvecklas i började på 80-talet kallades den nycirkus, en del väljer fortfarande att kalla sitt arbete för nycirkus, vilket i stort betecknar cirkus som scenkonst skapad efter 1980 och inte innefattar djur på scenen eller i manegen. Samtida cirkus är således den nycirkus som skapas nu.
[…]
Vad räknas som samtida cirkus?
Med samtida cirkus menar vi samtida scenkonst (inomhus eller utomhus) där någon cirkusdisciplin närvarar för att till betydande del skapa ett sceniskt konstverk dvs. akrobatik, luftakrobatik, magi, jonglering, eller dylikt används aktivt för att forma del av konstverket.

Lina B Franks Cirkus Syd har även gett ut Circus Thinkers Publication 2020 som jag inte läst ännu men som säkert är ett bra underlag för vidare spekulationer om var cirkusen befinner sig.

Cirkus Cirkörs konstnärliga ledare Tilde Björfors skriver som en del av sin forskning på hemsidan circusresearch.com

Jag har under projektets gång gjort min egen tolkning av nycirkusens historia men inser mina begränsningar i att få till den som en sammanhängande och läsbar text… Det svider lite då jag själv tycker att jag har en massa bra och viktig information och analys att sprida som komplement till det som finns skrivet, men allt har sin tid och plats haha och även om jag är ett barn av nycirkusens allt är möjligt-tänk är jag varken historiker eller teatervetare i dess rätta bemärkelse! Jag lämnar därför med varm hand över Tomi Purovaara text till den som är intresserad av närma sig den nutida cirkushistorien och i litteraturlistan finns fler tips på läsning.

Jag avslutar denna rad av citat med att posta länken till cirkusdramaturgen Bauke Lieven’s öppna brev till cirkusen. Det första av tre brev med syfte att få cirkusartister att gemensamt diskutera och formulera vad cirkus kan vara idag och framåt. För den vetgirige.

>>First open letter to the circus<<

Om någon frågade mig vad cirkus är i skrivande stund skulle jag först bli matt. Sen skulle jag försöka väva in lite aktion i själva definitionen och hoppas på att jag sått ett frö för framtiden.

Olles take på cirkus i skrivande stund för att så ett frö

Cirkus kan vara mycket men är med högst sannolikhet det område som skapar flest cirkusproduktioner eller cirkusföreställningar. Cirkusföreställningar drar generellt till sig en stor publik och kan presenteras i mycket större omfattning än idag, året om. Vi behöver bara vara ett fåtal arrangörer som samarbetar långsiktigt, i nära relation med konstnärer som aktivt arbetar med cirkus som utgångspunkt. För att generalisera och förenkla en aning kan man tänka att en cirkusmentalitet är att sätta ett mål för att därefter pragmatiskt harva på i månader och år. Tills allt blir sanslöst fantastiskt (Men även då krävs underhåll. Cirkusen blir till konstant i en process där ni behövs.) Det första steget för detta vore för arrangörer, i samråd med exempelvis branschorganisation eller ett ett urval av konstnärer, att boka x-antal möten på studs och lova varandra att samproducera x-antal produktioner om året. Därefter är det bara att ta konsekvenserna för detta löfte. Det kan innebära lite stress, oro och kulturpolitiska fighter om uppdrag etc. I synnerhet för avlönade institutionsadministratörer, programläggare och konstnärliga ledare som lättare kan ta på sig extraarbetet. Speciellt under krisen. Det är jobbigt men detta kräver uthållighet.

Är det värt det?

Vill du cirkus?

Arrangörer i land och rike,
Det är helt OK att produktionernas format måste anpassas till era faciliteter och möjligheter. Visst kan cirkus vara ett helvete att rigga men den kan också finnas helt utan rigg. Ni får sätta gränser så länge ni får det att hända. En mur, en björnpäls och horn räcker i vissa fall. Börja där ni är. Låt samarbetet fortgå trots nedskärningar och osäkerhet. Då kommer ett språk för vad ni presenterar och hur det presenteras växa fram. I samklang med att produktioner händer på riktigt och inte bara på pappret. Ni kommer att besitta en självupplevd erfarenhet av att verka i symbios med begreppet cirkus. Ni kommer att kunna berätta er definition för folk ni vill inviga i gemenskapen och det kommer att kännas bra. Minns bara detta:

Cirkus är inte det som först måste förstås helt och hållet för att i nästa steg kartläggas och därefter diskuteras för att sedan överläggas och riskminimeras.

(PS. Tveka inte att kontakta mig om ni vill ha konstnärligt innehåll eller en fancy konsult vid tillfälle.)

TOPOS

En liten reklampaus. Förra året hade jag och vi på Saloranta & de Vylder premiär på föreställningen TOPOS som primärt vänder sig mot mellanstadiet. Utgångspunkten för TOPOS var inspirerat av konstnärs- och arkitektduon Arakawa och Gins teori om att en tillvaro där sinnena konstant utmanas precis lagom kan leda till odödlighet. Det moderna samhället producerade bostäder, uppdelade av horisontella och vertikala plan som något som skär oss från den yttre miljön, isolerar oss och skyddar oss. I utbyte mot säkerhet förlorar människor något viktigt. Vi måste än en gång vända öronen mot kroppens eller livets förmåga att anpassa sig. Något som våra fem sinnen kan lära oss om. Vi lyckades spela sex föreställningar inkl premiären i oktober coviden till trots. Vilka publikreaktioner. Galet! Kanske är TOPOS, upplevd live, definitionen av cirkus?

Finstilt: Kontakta oss på info@salorantadevylder.com för mer information och vid intresse för bokning.


Avhopp från plattform

Jag vill ta tillfället i akt att meddela att jag kommer att stänga ner mina sociala mediekonton under den kommande tiden. Under nästa vecka försvinner jag från Facebook och därmed också från Messenger. Det kommer fortfarande gå att nå mig på Instagram och Whatsapp ett par veckor till. Därefter hänvisar jag till e-post, telefon eller Telegram.

Saloranta & de Vylders Instagram kommer att finnas kvar ett tag till och The Sphere Instagram startar upp om bara några dagar. Inom kort lanseras även hemsidan https://thesphere.as.

Personligen tycker jag att det är dags att trollbindas av nya och andra affärsmodeller än ovanstående. Hellre attraheras än trollbindas dock. Något som säkert framgått i tidigare nyhetsbrev och även kommer att framgå i framtida sådana. Ni får givetvis bjuda in fler till Antigravitation! Dela på med gott mod. Gör det på vilket sätt ni vill. Enklast går denna knapp:

Share

Mitt i allt detta hajade några av er till. The Sphere insta?! Vad ska ske där? Jag erbjuder en liten innehålls-spoiler redan nu. Exklusivt för Antigravitationsläsare:


Nästa Antigravitation kommer ut om två veckor.
Prenumerera om du inte redan gör det och bjud gärna in någon nära och kär.

Kram,
Olle