Den magiska gemenskapens fägring

Om DAO, NFT, ett glapp och drömmen om ett vadderat cellmembran

Det blev ett glapp mellan den här texten och den förra. Ett glapp som kommer kompenseras genom en oväntad bonustext. En text för balansens skull. För att rätt ska vara rätt. Pratade för övrigt om mellanrum och frihet i en pod medan jag inte skrev den text som aldrig blev. Den finns att lyssna på här: Olle Strandberg – Blockchain and the arts

We invited one of the masterminds of The Sphere, director of the circus productions Underman, Under and Underart and former circus artist as well as maker of "The Cloud Jump". We depart from the topic of freedom and the space in between to go in detail about the new EU project The Sphere: The Sphere is a 3 year project to develop a community platform, which will enable every agent in its digital ecosystem to participate in the shaping of new organizational, aesthetic and economic forms, powered by blockchain.
The Cloud Jump: https://www.berlin-circus-festival.de/mediaarchive.html

Utöver detta deltog jag och kärntruppen från The Sphere, med filosofen Erik Bordeleau i spetsen, i MoneyLabs elfte upplaga med titeln Disaster Capitalism.

En lätt google översättning skapar detta spännande citat från den övergripande tematiken vi berörde under några spännande dagar i Berlin (via länk).

Så uppstår frågan: är uppfattningen om permanent katastrof möjligen det sista slaget i finanskapitalismens tid? Tänk om människor hade en chans att ta hand om varandra snarare än att bli alltmer isolerade? Tänk om vi började träna vår kollektiva fantasi och började bygga solidaritetsmönster i vår omedelbara omgivning? COVID-19-pandemin väcker inte bara vår djupaste rädsla utan också vår känsla för vad som är möjligt.

MoneyLab Berlin belyser framväxande gemenskaper som organiserar sig kring hållbar finansiering, inkluderande teknik, gemenskaps-baserade valutor och progressiva monetära system.

Nu för första gången i Berlin syftar den elfte upplagan av MoneyLab till att skapa utrymme för utopier, experiment och radikala idéer kring en ekonomi för folket och för planeten. Under detta evenemang kommer vi att presentera kreativa hanteringsstrategier, svar på datakapitalismens problem, plattformsmonopol och onlineövervakning samt motståndssätt.

En ära att få vara en del av detta sammanhang.

Det finns väl inget mer att säga om NFT-hypen?

Den förra utgåvan av Antigravitation De Outbytbara Polletternas Tidevarv var en ambition att dela mina tankar om möjligheterna att se förbi de omedelbara problemen och möjligheterna som kommer med drömmen om att sälja ett digitalt krypto-konstverk för att därefter förtidspensionera sig. (Endast för att med jämna mellanrum figurera som en skön person i Wahlgrens värld och leva på en jpeg-bilds ägarbyten i all framtid.) Jag fanns där i NFT-stormen och skrek mig hes medan jag höll hårt i mina ideal för att inte blåsa bort:

“Vänta! Du kan ju också fortsätta vara relativt fattig men liksom vidareutveckla konceptet och se till att själva teknologin bakom NFT kan komma scenkonsten till dels!”

Enligt statistiken var det ett par tusen personer som tänkte över detta en liten, liten stund före de fortsatte photoshopa frenetiskt med en yacht i Marbella i sikte.

Jag är tacksam för den lilla, lilla stunden. (Bjud mig gärna till er yacht i Marbella när NFTn är såld.)

Den här gången skriver jag om DAO. En möjlighet för konstnärer i prekära livssituationer under, efter och före nya pandemier. Kanske är detta något för centrumbildningarna att tänka kring? En möjlighet till fler aktiva medlemmar och ett bättre utförande av sitt förmedlande uppdrag? Både nationellt och över nationsgränserna. Jag kommer att ta delar ur den härligt färska skrivelsen Politik för konstnärers villkor som inspiration. Så det blir åka av vill jag lova.

Ett litet inspel

Tack till alla ni fantastiska läsare som delar Antigravitation. Det är kul att se att läsandet ökar. Fortsätt gärna på den inslagna vägen. Vidarebefordra mailet till den det kan tänkas beröra eller dela i er telegramgrupp. Gör hur ni vill!

Share

DAODAODAODAODAODAODAODAODAODAODAO

Det är klart att vi drömmer om att slippa bry oss om organisationens form. Att den i någon mån ska vara så pass elastisk att den barbapappar sig omkring allt den innefattar och ligger som en mjukt täcke över vassa hörn och hårda ytor. En sorts vadderat cellmembran innehållandes den perfekta avvägningen mellan det formella och det informella. Vår uppgift i denna dröm är att endast hänge oss åt de lustfyllda kreativa infall vi får, för att i nästa stund samarbeta friktionsfritt och nå målen. På precis rätt sätt för det specifika infallet i fråga. Det är här någonstans i drömmen vi inte längre behöver ett språk utan endast hänger oss åt vokalerna A, O och U i nån sorts evig unison enya-klingande munk-sejour.

Det är klart att vi drömmer om ovanstående. Men tills dess, låtom oss harva på efter bästa förmåga. Låtom oss på något sätt:

  1. Skapa och samlas kring gemensamma resurser.

  2. Komma överens om hur vi vill fördela våra gemensamma resurser med en mycket bra magkänsla.

DAO är buljongen i vår läckra ramen, i det här fallet bestående av cirkuskonst och spekulativ teknologi. Det sägs att nudlarna inte lägger märke till buljongen innan de tar del av själva skapandet av den, för att i nästa ögonblick svandyka ner i den av egen fri vilja. Med stolthet och stort nöje. Låt oss lägga lite fokus på buljongen för en gångs skull.

I P2P-Foundations wiki-beskrivning av DAO finns följande att finna:

  • Det finns en uppsjö av definitioner av DAO i omlopp.

  • Vitalik Buterin definierar en DAO som en “virtuell enhet som har en viss uppsättning medlemmar eller delägare som […] har rätt att spendera enhetens medel och ändra dess kod”.

  • DAOstack definierar en DAO som “ett nätverk av intressenter utan något centralt styrande organ” och Aragon tillägger “som regleras av en uppsättning automatiskt verkställbara regler för en offentlig blockkedja. Andra DAO-plattformar väljer att kalla dessa för något annat såsom Colonys kolonier eller DAOhaus “magiska internetgemenskaper”.

Vidare tycker jag om tilltalet i DAOhaus beskrivning av vad en DAO är. En lite snabbt justerad googleöversättning landar i följande:

Vad är en DAO? #
Som mest avskalat är DAO en magisk internetgemenskap som gör det möjligt för medlemmar att samla in och samordna medel och resurser. DAO står för "Decentralized Autonomous Organization." […] Organisationen är decentraliserad och organisationens slutgiltiga ageranden görs autonoma genom användning av programvara, varför det kan sluta låta som ett verktyg och inte en organisation.


Vad är en DAO till för? #
Oavsett om det hänvisas till en grupp människor som använder DAO-programvara eller själva programvaran, är syftet med DAO att underlätta samordningen. Huvudpoängen är organisationen och att hålla den gruppen av människor i rörelse mot ett mål. […] Så det korta svaret är detta: DAO finns för att underlätta mänskligt samarbete via kollektivt ägande.

En DAO är människor #
På DAOhaus är vi mycket fokuserade på idén om "community first"-utveckling, så naturligtvis kommer vi att börja med att prata om folket. DAO-programvara fungerar i de mänskliga gemenskapernas tjänst och de ger dessa gemenskaper samordnings-superkrafter. […] När du hör någon säga "du borde gå med i en DAO" betyder det att du ska gå med i ett community, team, projekt, vad som helst ... som använder DAO-programvara för att samordna beslut.


En DAO är programvara #
DAO-programvaran använder smarta Web 3-kontrakt för att underlätta decentraliserade gruppbeslut. Kärnan i DAO är organisationens bank, ibland kallad en statskassa. […] Detta är inte bara en sorts representation av ett gemensamt bankkonto, det är här DAO-programvaran tillåter organisationen att faktiskt inneha (och flytta) kryptovaluta.
Beslut måste fattas om vad man ska göra med pengarna i banken, men också om medlemskap och egentligen allt som gruppen vill samordna runt. […] Medlemmar röstas in och programvaran tillåter medlemmar av en DAO (eller till och med icke-medlemmar) att skicka in förslag och de andra medlemmarna att rösta om dessa förslag. […]
När någon säger "kanske du borde använda en DAO" menar de att din organisation, ditt team eller projekt kan dra nytta av användningen av DAO-programvara för samordningsändamål.

En DAO tillsammans med den typen av decentraliserad styrningspraxis som möjliggörs innebär alltså att vi kan utforska nya metoder för att demokratisera beslutsfattandet, öka intressenternas engagemang och hitta nya finansieringskanaler. Vi kan minska administrativa kostnader genom smarta kontrakt och skapa mer synlighet för konstnärer och konstverk nationellt och internationellt genom ett gränssnitt som gör det lättare för publik och privata aktörer att aktivt delta i gemenskapen. En DAO gör det även möjligt för publik och institutioner att vara delaktiga i att stödja, skapa och kuratera föreställningar tillsammans med konstnärerna.

Det är ungefär här vissa börjar nicka till. Jag hör vad ni tänker: “Vad ska vi med ytterligare en organisationsform till? Är inte en ekonomisk förening allt vi någonsin drömt om för att kunna leva och andas konst? “ Kul tänkt!

I Politik för konstnärers villkor, Skr. 2020/21:109 som offentliggjordes för någon vecka sedan står det:

Konstnärspolitiska utredningen konstaterar att konstens behov av
mellanhänder har ökat. Mellanhandsfunktionen kan beskrivas som hela
kedjan från konstnär till publik, exempelvis producenter, arrangörer,
konsthallar, gallerier, teatrar och förlag. Dessa aktörer spelar en central roll
för konstnärers möjligheter inom alla konstområden att nå ut till en publik
i hela landet. Mellanhändernas funktion ser olika ut inom olika områden
av det konstnärliga fältet, beroende på bl.a. institutionsstruktur och grad
av internationalisering. Vissa mellanhänder agerar med konstnären som
uppdragsgivare, andra på uppdrag av kommersiella aktörer eller publiken.
Konstnärernas egna organisationer och centrumbildningar har också en
viktig förmedlande roll, liksom civilsamhället, som bl.a. spelar en viktig
roll som arrangör.

Hur påverkas mellanhandsfunktionen av NFTs omskakande intåg i konstens ekosystem? Vad är nästa steg för att skapa riktad fokus på specifika krypto-konstverk och deras samverkan, etc? Finns det en möjlighet att länka samman centrumbildningarna och deras medlemmar med en DAO som består av just alla aktiva konstnärer i ett fält, eller en nisch, som gemensamt kan ta beslut om resurser som tilldelas dessa via exempelvis kvadratisk omröstning? Hur kan en DAO bestående av aktörer som är verksamma internationellt fördela resurser från nationella statliga aktörer över den globala gemenskapen på sätt som genererar ökat internationellt samarbete, samproduktioner och turnémöjligheter?

I samma skrivelse står det även följande:

Konstnärspolitiska utredningen beskriver också i betänkandet att
kulturområdet i stort på flera olika sätt påverkas av digitaliseringen. Precis
som i andra samhällssektorer möjliggör digitaliseringen nya sätt att
producera varor och tjänster. Själva skapandeprocessen har påverkats och
i många fall förändrats. I och med digitaliseringen kan också
konsumtionen av kultur bli mindre bunden till tid och rum. Möjligheterna
att sprida kultur som skapas lokalt, regionalt och nationellt till en större
publik över hela Sverige ökar samtidigt som internationell kultur blir
tillgänglig för den svenska publiken på ett nytt sätt. Förutom att övervinna
geografiska avstånd kan digitaliseringen stärka t.ex. interaktivitet och
medskapande, samtidigt som de traditionella kanalerna fortfarande är de
största inkomstkällorna för de flesta konstnärer. Kulturinstitutionernas och
andra kulturverksamheters efterfrågan på konstnärliga tjänster utgör
fortfarande en betydande del av konstnärernas arbetsmarknad.

Är det möjligt att tänka in de nya förutsättningarna Web 3, det internationella samägandet av verk och en DAO som uppdragsgivare innebär för skapandeprocessen och resultatet redan i år? Det innebär hjärngympa och är svårt att få en överblick men Primavera de Filippi visade redan 2017 i sitt arbete med Plantoids “att Plantoiderna faktiskt […] vänder upp och ned på upphovsrätten. Istället för att finansiera en konstnär, med förväntan att den här konstnären fortsätter att producera nya verk som vi tycker om, blir det nu möjligt att direkt finansiera själva konstverket, som kommer att ansvara för att välja ut och anställa de konstnärer som kommer att ansvara för dess reproduktion.” Sen dess har fältet utvecklats och mognat med råge. En DAO behöver inte fungera som Primaveras konstverk, men när kanterna på roller/funktioner och subjekt/objekt börjar att bli allt suddigare kan vi här välja att utforska denna oundvikliga(?) utveckling av konstfältet. För som skrivelsen konstaterar:

Ett allt för ensidigt beroende av en enskild finansieringskälla kan skapa
anpasslighet, vilket inte främjar den konstnärliga friheten. En mångfald av
finansieringskällor för konsten och kulturen är därför eftersträvansvärd.
Den statliga kulturpolitiken, och den offentliga finansieringen i allmänhet,
är en viktig del av finansieringen av kulturen, men även andra aktörer har
en roll att spela.

Hur kan vi skapa alltfler aktiva aktörer, tidigare förbisedda? DAO är absolut värt att utforska genom experimenterande på många fronter och i olika skalor.

Cirkusen då?

Jag lämnar några godbitar till bonusversionen av Antigravitation som kommer ut inom kort. När du minst anar. Jag kommer även att tänka lite kring cirkustruppens återkomst. Därefter kommer nästa Antigravitation ut om två veckor som planerat. Tills dess, minns detta:

Tack!

/O

Share